kvinnorshalsa

Vi hade skinande sol de flesta dagar och det var inte den tropiska exremhettan som hela sommaren bestod av. Vi hade utsikt över havet man kunde drömma dig bort i timmar.
Underbart ställe man fick lugn och ro. Katterna trivdes otroligt fint.

Vi bestämde efter allt som hänt , jag fick cancer och katterna blev sjuka i dödliga sjukdomar , så behövde vi alla vila upp oss . Bara få vara , åk bort och inte ha några måsten så vi hyrde en stuga och tog med alla tre katterna , ice ( den vita 5 år) , shadow ( den svarta med vita drag 5 år) och ny tillskottet vår lilla bebis safira ( kattungen som är 10 månader) . Jag / vi haft en prövning av livet utan des like. Man klarar inte hur mycket som helst varken fysiskt eller psykiskt. Först får man chockbeskedet cancer och snabbtåget bara rulla på i dunderfart med behandlingar dagligen . En tuff återhämtning med mycket smärta och man känner sig så svag. Ett kort tag kände jag mig glad och ville göra massor med saker men då startar tydligen ärrbildning i kroppen som för mig ör otroligt smärtsam , känns som jag har knivar i underlivet som vrids om och varje steg man tar blir smärta gånger 100. En väldigt obehaglig smärta som om inte det var nog så började jag blöda från tarmen och ytterligare en smärta från tarmen och ändtarmen uppdagar sig . Jag ringer till min sjuksköterska som har semester , får ingen speciell hjälp mer än de ska skicka mig på skikt röntgen igen. Får tid dagen efter vi kommer hem från stugan. Så vi passar på njuta så mycket vi bara kan . Jag har ju så ont i magen att det styr allt jag kan göra och när jag kan göra det. Hela mitt liv är nu styrt av magen , smärtorna , och alla toalettbesök. Kommer man någonsin få ett normalt liv? Det var skönt i stugan , bort från verkligheten , slippa tänka på allt samtidigt tänker man på det. Om jag skulle få cancer igen , nu när jag vet vad man måste gå igenom, och jag vet också hur det är efteråt . Så är jag faktiskt inte helt säker på om jag ens vill gå igen allt detta för att sedan må ännu sämre efteråt och det ska jag leva med resten av mitt liv. Jag vet inte om jag tycker det är värt det för smärtan är minst lika stark nu som cancern om inte starkare. Men vi fick vår semester med alla katter , jag och min dotter. Den var underbar precis vad vi behövde för att orka med de tuffa hårda sanningen vi skulle få när vi kommer tillbaka till verkligheten. Vi är tacksamma för det katterna har kommer närmare och vi har kommit närmare dom . Vi är starka tillsammans , det som var lite synd var att min son och hans tjej inte kunde komma då de jobba men man kan inte få allt. Men det jag fick var lite energi till att orka fortsätta lite till.
Må så gott , önskar er alla friskhet , styrka , kärlek och mod att ta emot det livet ger oss.
Tack så mycket för ni läser min blogg !
Kramar till er alla
Och kämpa på ?

Jag har ej skrivit så mycket senste tiden då jag ville få tid för återhämtning. Nu är det så att jag har jätte ont i tarmarna längst ned vid äggstockarna , det gör sjukt ont och jg blöder lite , så nu är jag livrädd att jg sk fått tillbaka cancern . Det vill jag inte , orkar inte mer nu det räcker för min del. Då in jag lika gärna dö. Så känner jag det. Finns det någon som känner lika dant som mig undrar jag. Vore tacksam för svar. Detta gång vågar jag knappt säga det till mina barn och min inställning till det. Snälla ge mig lite råd hur sk jag hantera detta en gång till ?

google.com, pub-5859972590351839, DIRECT, f08c47fec0942fa0

Snart är det dax för våran nya familjemedlem att flytta hem till oss. Underbart liten kattunge som heter än så länge lycka på sin stamtavla. Men vi funderar på namnet Sun shine men att hon ska kallas för Shine. Det finns en tanke bakom med allt det tråkiga som hänt mig så vill man se framåt i livet och det är vad vår kattunge står för. En liten solstråle som förgyller livet.

Tidig morgon på väg till brachybehandling som förra veckan. Kl är 05.00 men det är helt klart värt att gå upp tidigt för att få sova hemma. Istället för att vara kvar på sjukhuset över natten och inte sova en blund. Min teori är att lite god sömn är bättre än ingen sömn alls. Jag blir på så dåligt humör , irriterad när jag inte får sova och då kan jag inte ta emot behandlingen på bästa sätt. Utan energin går åt till att vara arg och irriterad. Så det är stor skillnad från första brachybehandlingen då jag sov över på sjukhuset och inte sov en blund på hela natten. Då jag låg i en fyrsal och både patienter och personal sprang in och ut hela natten och detta tjutande av larmklockorna. Ja det var hemskt det borde inte få finnas fyrsalar alls i detta moderna samhälle. Men det finns det och det verkar inte som det kommer att ändras heller. Jag är så glad att jag slipper gå igenom allt detta själv min dotter som följer med mig idag igen. Beundrar henne som är så stark och följer med mig , ringer mina samtal, beställer mina sjukresor, hjälper mig komma ihåg allt för det är sjukt mycket att hålla reda på , speciellt när man inte mår bra. Jag hade aldrig orkat själv om det inte vore för mina barn och mina nära som stöttat mig så otroligt mycket. Jag behöver bara tänka på en sak det är och bli frisk och stå ut med alla behandlingar och försöka balansera alla biverkningar . Vilket är nog så svårt och jobbigt. Så tack alla underbara människor som kan visa kärlek och omsorg till andra människor. Det betyder så mycket när man inte mår så bra. Så gå ut och gör någon glad en gång om dagen eller ring ett samtal till en vän och ge lite uppmuntran , nästa gång kanske du behöver det . Kram till er och tack för ni finns och läser min blogg.