kvinnorshalsa

Sitter i taxin som var en timme sen och jag blir jätte stressad. Stress är något jag inte klarar av alls just nu. Illamående och huvudvärk, smärta och stora problem med magen. Känner mig orkeslös och matt, kan gå från a till b om jag får lägga mig ner på b annars orkar jag inte stå. På väg och skriva in mig på avd, för brachybehandling i morgon , lika jobbigt som förra veckan. Ska hinna med mr röntgen för studien jag är med i. Och strålning på eftermiddagen. Hårt schema så man är på vippen att säga nu orkar jag inte mer min gräns är nådd. Men jag kämpar på med allt jag har , mina sista krafter går åt till kämpa . För i slutändan hoppas på att bli frisk. Men man vet aldrig med cancer det kan alltid dyka upp igen men jag lever på hoppet att aldrig någonsin vara med om detta igen. Önskar verkligen att de kommer på något bra sätt att kunna upptäcka sånt här i tid , det är därför jag är med i studien. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kan hjälpa till för någon i framtiden , då är det så värt de extra röntgen och prover de tar. Som min ängel till dotter är med mig på denna resa är så evigt tacksam att hon följer med. Ingen ska behöva gå igenom detta själv. Må så gott och kram till er alla

Nja ingen trevlig resa men nödvändig

I idag fick jag veta min dotters kompis tog ryggmärgsprov igår. Det är en på tusen som får komplikationer av den. Antingen för de gör fel eller så har man bara oturen att få komplikationen. Man får en outhärdlig migrän som inte går att beskriva mer än det gör så ont att man inte kan röra sig, illamående , kränkningar , yrsel , svimningskänsla och svaghet i benen. Man mår jätte dåligt. Eftersom detta är väldigt ovanligt så skickar läkarna ofta hem en och säger det ska gå över. När jag fick det i mitt fall var när jag födde barn och läkarna trodde jag hade hjärnhinneinflammation . Det tog 3 månader innan en specialist inom området förstod att det berodde på ryggmärgsbedövning i samband med förlossning . Och man måste vara jätte envis mot läkarna och inte bara skicka hem en. De behöver göra något som heter bloodpatch dvs ta ditt egna blod och spruta in där man fick ryggmärgsbedövning eller ryggmärgsprovet som en kork/ plåster. Då går det över annars kan man som jag ha otur att få ha det så i tre månader. Min dotters kompis ringer och gråter i telefon för hon hade alla symtomen, ont , yr, migrän x 100 , svag i benen mm. Hon fick åka ambulans till sjukhuset så dålig är hon och läkarna som är relativt okunniga på detta försökte skicka hem henne med Naproxen och dricka cola. Man blir ju arg, men tur att jag visste exakt vad som var fel så hon kunde förklara för läkarna och hon sa att de kommer bli tvungna att göra en bloodpatch , så tog det ett tag då har väl läkaren kollat med en specialist och efter mycket om och men . +massor med envishet fått läkaren att förstå att det faktiskt behöver göras så hon kan må bra. Så nu väntar vi tills imorgon och hoppas dom gör sitt jobb så hon slipper detta. Det här är varför jag aldrig kommer göra om det och nu fick jag det bevisat igen. Kram och trevlig helg

Jobbig dag har det varit men nu vet dom iaf varför jag hade extremt ont förra gången. Hade fått ett sår av alla instrument i underlivet , klart det är smärta. Blev smärtlindrad så jag inte har lika ont denna gång så det är bra. Dom lyssnar verkligen på vad man säger ett plus i kanten. Är ganska matt efter idag , behandlingarna tar hårt på energin . Min dotter fick vara på uppvaket så det var skönt och slippa panikångest och jag kunde få känna mig lugn. Nu är jag äntligen på väg hem vilket tar en timme med bil. Sjukrese taxin var över en timme sen och när man är sjuk vill man bara hem. De är alltid sena när jag har haft långa dagar och mår som sämst. Imorgon har jag bestämt att min dotter ska få en semesterdag , det kan hon behöva min underbara dotter. Min son s pappa följer med mig istället. Vågar inte riktigt vara själv när jag inte mår bra. Skönt att ha så underbart stöd från familjen. Beundrar dom som orkar med mig och mitt gnäll. Nej jag har en ganska positiv inställning men börjar klart lessna på att må skit. Nu ska jag vila för att orka med morgondagen . Kram till er alla och gör någon glad. Så får du en massa positiv energi tillbaka .

Mått skit hela helgen , illamående , matt , trött orken finns inte alls. Jobbigaste är nog magen och att jag har ont, illamående är inte roligt. När man har kräkinfluensa vet man iaf att man kräks i 24 timmar sen är det över bara tid för återhämtning . Men det här är ett illamående som inte går över , jag har försökt med alla knep jag kan. Mild mat , små portioner, nyponsoppa , proviva mm.
Efterlyses : om någon har några bra knep dela gärna med er, tack på förhand.
Hade en trevlig helg med min dotter som tog hand om sin lilla mamma, vi kollade några bra skräckfilmer och spela Bingolotto igår. Något vi infört att spela Bingolotto för att ha något posivtivt att se framemot mitt i allt det tråkiga. Vi har även bestämt att skaffa en till kattunge som kommer bli redo att flytta lagom till alla mina behandlingar är klara.
Just nu har jag tappat tråden , känner bara jag orkar inte mer. Känner kroppen bara bryts ned sakta, ingen rolig känsla . Har behandlingar 5 dagar i veckan , cellgifter en ggr veckan och brachybehandlingen imorgon, plus röntgen och blodprov och träffa läkaren. Ett jätte hårt schema klart man inte orkar men måste. Min dotter och jag vi har alltid varit nära men hon sa till mig i lördags att jag är inte bara hennes mamma utan hennes bästa vän. Det gör mig så glad och lycklig. Nu hoppas jag ni får en fin underbar vecka och många kramar till er.

Verkligen tack till dom som så glada och trevliga, får en att orka med denna jobbiga tid. Han som har hand om mr röntgen och studien jag är med i gick förbi i korridoren när jag väntade på min strålbehandling. Han stannar och verkligen tar sig tid och frågar hur jag mår . Han lyssnar på vad jag har och säga , tar det till sig. En helt underbar människa, jag är så tacksam för dessa stunder och veta att det faktiskt är så att folk bryr sig på ett äkta sätt och menar det dom säger. Inte det här falska sättet som många människor har inom vården. Men den här personalen jag träffat är enormt engagerade i det dom gör vilket är underbart och se. Tack till er alla att ni finns för mig och alla andra ni hjälper. Ni gör underverk för människors liv vilket jag och min familj beundrar. Kram