kvinnorshalsa

Jag har ej skrivit så mycket senste tiden då jag ville få tid för återhämtning. Nu är det så att jag har jätte ont i tarmarna längst ned vid äggstockarna , det gör sjukt ont och jg blöder lite , så nu är jag livrädd att jg sk fått tillbaka cancern . Det vill jag inte , orkar inte mer nu det räcker för min del. Då in jag lika gärna dö. Så känner jag det. Finns det någon som känner lika dant som mig undrar jag. Vore tacksam för svar. Detta gång vågar jag knappt säga det till mina barn och min inställning till det. Snälla ge mig lite råd hur sk jag hantera detta en gång till ?

google.com, pub-5859972590351839, DIRECT, f08c47fec0942fa0

Tidig morgon på väg till brachybehandling som förra veckan. Kl är 05.00 men det är helt klart värt att gå upp tidigt för att få sova hemma. Istället för att vara kvar på sjukhuset över natten och inte sova en blund. Min teori är att lite god sömn är bättre än ingen sömn alls. Jag blir på så dåligt humör , irriterad när jag inte får sova och då kan jag inte ta emot behandlingen på bästa sätt. Utan energin går åt till att vara arg och irriterad. Så det är stor skillnad från första brachybehandlingen då jag sov över på sjukhuset och inte sov en blund på hela natten. Då jag låg i en fyrsal och både patienter och personal sprang in och ut hela natten och detta tjutande av larmklockorna. Ja det var hemskt det borde inte få finnas fyrsalar alls i detta moderna samhälle. Men det finns det och det verkar inte som det kommer att ändras heller. Jag är så glad att jag slipper gå igenom allt detta själv min dotter som följer med mig idag igen. Beundrar henne som är så stark och följer med mig , ringer mina samtal, beställer mina sjukresor, hjälper mig komma ihåg allt för det är sjukt mycket att hålla reda på , speciellt när man inte mår bra. Jag hade aldrig orkat själv om det inte vore för mina barn och mina nära som stöttat mig så otroligt mycket. Jag behöver bara tänka på en sak det är och bli frisk och stå ut med alla behandlingar och försöka balansera alla biverkningar . Vilket är nog så svårt och jobbigt. Så tack alla underbara människor som kan visa kärlek och omsorg till andra människor. Det betyder så mycket när man inte mår så bra. Så gå ut och gör någon glad en gång om dagen eller ring ett samtal till en vän och ge lite uppmuntran , nästa gång kanske du behöver det . Kram till er och tack för ni finns och läser min blogg.

Sitter i taxin som var en timme sen och jag blir jätte stressad. Stress är något jag inte klarar av alls just nu. Illamående och huvudvärk, smärta och stora problem med magen. Känner mig orkeslös och matt, kan gå från a till b om jag får lägga mig ner på b annars orkar jag inte stå. På väg och skriva in mig på avd, för brachybehandling i morgon , lika jobbigt som förra veckan. Ska hinna med mr röntgen för studien jag är med i. Och strålning på eftermiddagen. Hårt schema så man är på vippen att säga nu orkar jag inte mer min gräns är nådd. Men jag kämpar på med allt jag har , mina sista krafter går åt till kämpa . För i slutändan hoppas på att bli frisk. Men man vet aldrig med cancer det kan alltid dyka upp igen men jag lever på hoppet att aldrig någonsin vara med om detta igen. Önskar verkligen att de kommer på något bra sätt att kunna upptäcka sånt här i tid , det är därför jag är med i studien. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kan hjälpa till för någon i framtiden , då är det så värt de extra röntgen och prover de tar. Som min ängel till dotter är med mig på denna resa är så evigt tacksam att hon följer med. Ingen ska behöva gå igenom detta själv. Må så gott och kram till er alla

Nja ingen trevlig resa men nödvändig

I idag fick jag veta min dotters kompis tog ryggmärgsprov igår. Det är en på tusen som får komplikationer av den. Antingen för de gör fel eller så har man bara oturen att få komplikationen. Man får en outhärdlig migrän som inte går att beskriva mer än det gör så ont att man inte kan röra sig, illamående , kränkningar , yrsel , svimningskänsla och svaghet i benen. Man mår jätte dåligt. Eftersom detta är väldigt ovanligt så skickar läkarna ofta hem en och säger det ska gå över. När jag fick det i mitt fall var när jag födde barn och läkarna trodde jag hade hjärnhinneinflammation . Det tog 3 månader innan en specialist inom området förstod att det berodde på ryggmärgsbedövning i samband med förlossning . Och man måste vara jätte envis mot läkarna och inte bara skicka hem en. De behöver göra något som heter bloodpatch dvs ta ditt egna blod och spruta in där man fick ryggmärgsbedövning eller ryggmärgsprovet som en kork/ plåster. Då går det över annars kan man som jag ha otur att få ha det så i tre månader. Min dotters kompis ringer och gråter i telefon för hon hade alla symtomen, ont , yr, migrän x 100 , svag i benen mm. Hon fick åka ambulans till sjukhuset så dålig är hon och läkarna som är relativt okunniga på detta försökte skicka hem henne med Naproxen och dricka cola. Man blir ju arg, men tur att jag visste exakt vad som var fel så hon kunde förklara för läkarna och hon sa att de kommer bli tvungna att göra en bloodpatch , så tog det ett tag då har väl läkaren kollat med en specialist och efter mycket om och men . +massor med envishet fått läkaren att förstå att det faktiskt behöver göras så hon kan må bra. Så nu väntar vi tills imorgon och hoppas dom gör sitt jobb så hon slipper detta. Det här är varför jag aldrig kommer göra om det och nu fick jag det bevisat igen. Kram och trevlig helg

Jobbig dag har det varit men nu vet dom iaf varför jag hade extremt ont förra gången. Hade fått ett sår av alla instrument i underlivet , klart det är smärta. Blev smärtlindrad så jag inte har lika ont denna gång så det är bra. Dom lyssnar verkligen på vad man säger ett plus i kanten. Är ganska matt efter idag , behandlingarna tar hårt på energin . Min dotter fick vara på uppvaket så det var skönt och slippa panikångest och jag kunde få känna mig lugn. Nu är jag äntligen på väg hem vilket tar en timme med bil. Sjukrese taxin var över en timme sen och när man är sjuk vill man bara hem. De är alltid sena när jag har haft långa dagar och mår som sämst. Imorgon har jag bestämt att min dotter ska få en semesterdag , det kan hon behöva min underbara dotter. Min son s pappa följer med mig istället. Vågar inte riktigt vara själv när jag inte mår bra. Skönt att ha så underbart stöd från familjen. Beundrar dom som orkar med mig och mitt gnäll. Nej jag har en ganska positiv inställning men börjar klart lessna på att må skit. Nu ska jag vila för att orka med morgondagen . Kram till er alla och gör någon glad. Så får du en massa positiv energi tillbaka .