Vi bestämde efter allt som hänt , jag fick cancer och katterna blev sjuka i dödliga sjukdomar , så behövde vi alla vila upp oss . Bara få vara , åk bort och inte ha några måsten så vi hyrde en stuga och tog med alla tre katterna , ice ( den vita 5 år) , shadow ( den svarta med vita drag 5 år) och ny tillskottet vår lilla bebis safira ( kattungen som är 10 månader) . Jag / vi haft en prövning av livet utan des like. Man klarar inte hur mycket som helst varken fysiskt eller psykiskt. Först får man chockbeskedet cancer och snabbtåget bara rulla på i dunderfart med behandlingar dagligen . En tuff återhämtning med mycket smärta och man känner sig så svag. Ett kort tag kände jag mig glad och ville göra massor med saker men då startar tydligen ärrbildning i kroppen som för mig ör otroligt smärtsam , känns som jag har knivar i underlivet som vrids om och varje steg man tar blir smärta gånger 100. En väldigt obehaglig smärta som om inte det var nog så började jag blöda från tarmen och ytterligare en smärta från tarmen och ändtarmen uppdagar sig . Jag ringer till min sjuksköterska som har semester , får ingen speciell hjälp mer än de ska skicka mig på skikt röntgen igen. Får tid dagen efter vi kommer hem från stugan. Så vi passar på njuta så mycket vi bara kan . Jag har ju så ont i magen att det styr allt jag kan göra och när jag kan göra det. Hela mitt liv är nu styrt av magen , smärtorna , och alla toalettbesök. Kommer man någonsin få ett normalt liv? Det var skönt i stugan , bort från verkligheten , slippa tänka på allt samtidigt tänker man på det. Om jag skulle få cancer igen , nu när jag vet vad man måste gå igenom, och jag vet också hur det är efteråt . Så är jag faktiskt inte helt säker på om jag ens vill gå igen allt detta för att sedan må ännu sämre efteråt och det ska jag leva med resten av mitt liv. Jag vet inte om jag tycker det är värt det för smärtan är minst lika stark nu som cancern om inte starkare. Men vi fick vår semester med alla katter , jag och min dotter. Den var underbar precis vad vi behövde för att orka med de tuffa hårda sanningen vi skulle få när vi kommer tillbaka till verkligheten. Vi är tacksamma för det katterna har kommer närmare och vi har kommit närmare dom . Vi är starka tillsammans , det som var lite synd var att min son och hans tjej inte kunde komma då de jobba men man kan inte få allt. Men det jag fick var lite energi till att orka fortsätta lite till.
Må så gott , önskar er alla friskhet , styrka , kärlek och mod att ta emot det livet ger oss.
Tack så mycket för ni läser min blogg !
Kramar till er alla
Och kämpa på ?