kvinnorshalsa

Vi hade skinande sol de flesta dagar och det var inte den tropiska exremhettan som hela sommaren bestod av. Vi hade utsikt över havet man kunde drömma dig bort i timmar.
Underbart ställe man fick lugn och ro. Katterna trivdes otroligt fint.

Vi bestämde efter allt som hänt , jag fick cancer och katterna blev sjuka i dödliga sjukdomar , så behövde vi alla vila upp oss . Bara få vara , åk bort och inte ha några måsten så vi hyrde en stuga och tog med alla tre katterna , ice ( den vita 5 år) , shadow ( den svarta med vita drag 5 år) och ny tillskottet vår lilla bebis safira ( kattungen som är 10 månader) . Jag / vi haft en prövning av livet utan des like. Man klarar inte hur mycket som helst varken fysiskt eller psykiskt. Först får man chockbeskedet cancer och snabbtåget bara rulla på i dunderfart med behandlingar dagligen . En tuff återhämtning med mycket smärta och man känner sig så svag. Ett kort tag kände jag mig glad och ville göra massor med saker men då startar tydligen ärrbildning i kroppen som för mig ör otroligt smärtsam , känns som jag har knivar i underlivet som vrids om och varje steg man tar blir smärta gånger 100. En väldigt obehaglig smärta som om inte det var nog så började jag blöda från tarmen och ytterligare en smärta från tarmen och ändtarmen uppdagar sig . Jag ringer till min sjuksköterska som har semester , får ingen speciell hjälp mer än de ska skicka mig på skikt röntgen igen. Får tid dagen efter vi kommer hem från stugan. Så vi passar på njuta så mycket vi bara kan . Jag har ju så ont i magen att det styr allt jag kan göra och när jag kan göra det. Hela mitt liv är nu styrt av magen , smärtorna , och alla toalettbesök. Kommer man någonsin få ett normalt liv? Det var skönt i stugan , bort från verkligheten , slippa tänka på allt samtidigt tänker man på det. Om jag skulle få cancer igen , nu när jag vet vad man måste gå igenom, och jag vet också hur det är efteråt . Så är jag faktiskt inte helt säker på om jag ens vill gå igen allt detta för att sedan må ännu sämre efteråt och det ska jag leva med resten av mitt liv. Jag vet inte om jag tycker det är värt det för smärtan är minst lika stark nu som cancern om inte starkare. Men vi fick vår semester med alla katter , jag och min dotter. Den var underbar precis vad vi behövde för att orka med de tuffa hårda sanningen vi skulle få när vi kommer tillbaka till verkligheten. Vi är tacksamma för det katterna har kommer närmare och vi har kommit närmare dom . Vi är starka tillsammans , det som var lite synd var att min son och hans tjej inte kunde komma då de jobba men man kan inte få allt. Men det jag fick var lite energi till att orka fortsätta lite till.
Må så gott , önskar er alla friskhet , styrka , kärlek och mod att ta emot det livet ger oss.
Tack så mycket för ni läser min blogg !
Kramar till er alla
Och kämpa på ?

Jag har ej skrivit så mycket senste tiden då jag ville få tid för återhämtning. Nu är det så att jag har jätte ont i tarmarna längst ned vid äggstockarna , det gör sjukt ont och jg blöder lite , så nu är jag livrädd att jg sk fått tillbaka cancern . Det vill jag inte , orkar inte mer nu det räcker för min del. Då in jag lika gärna dö. Så känner jag det. Finns det någon som känner lika dant som mig undrar jag. Vore tacksam för svar. Detta gång vågar jag knappt säga det till mina barn och min inställning till det. Snälla ge mig lite råd hur sk jag hantera detta en gång till ?

google.com, pub-5859972590351839, DIRECT, f08c47fec0942fa0

Verkligen tack till dom som så glada och trevliga, får en att orka med denna jobbiga tid. Han som har hand om mr röntgen och studien jag är med i gick förbi i korridoren när jag väntade på min strålbehandling. Han stannar och verkligen tar sig tid och frågar hur jag mår . Han lyssnar på vad jag har och säga , tar det till sig. En helt underbar människa, jag är så tacksam för dessa stunder och veta att det faktiskt är så att folk bryr sig på ett äkta sätt och menar det dom säger. Inte det här falska sättet som många människor har inom vården. Men den här personalen jag träffat är enormt engagerade i det dom gör vilket är underbart och se. Tack till er alla att ni finns för mig och alla andra ni hjälper. Ni gör underverk för människors liv vilket jag och min familj beundrar. Kram

När jag fick min diagnos cancer , åkte akut till Danderyd vilket de skickade mig till karolinskai Solna . Idagar eller snarare 1-2 veckor av att inte få veta vad som var fel fanns det i bakhuvudet . Det är cancer kan inte vara något annat. Jag gick igenom hel mitt liv om jag kunde se något tecken . Men det var igentligen inte något speciellt , tänkte mer på att man håller på bli medelålder .
Men ju mer jag tänkte på det ju mer visste jag att det var allvarligt. Förberedd men när läkaren sa du har en tumör på livmoderhalsen 4,6 cm , brast det bara . Hon gick och hämta mina barn som var utanför , kunde inte prata , tårarna spruta . Tackar mina barn som var med mig och det stöd jag får varje dag. Mina änglar!
Tog mig igenom samtalet av den underbara läkaren som verkligen visste vad hon skulle säga.
Hon berätta jag skulle få en egen sjuksköterska som jag kunde ha kontakt med när som helst men att hon hade hand om mig. Min underbara ssk som gjort ordning pärmen med tider och all bra information man behöver veta. Hon ringer och kollar hur jag mår och verkligen ett fint stöd för mig och säkert till alla andra hon har hand om, mycket erfaren och har skinn på näsan , jobbat där länge så jag är i god händer sa min andra läkare. Så verkligen tack till karolinska Solna Radiumhemmet , strålbehandlingen och all röntgenpersonal. Ni är verkligen helt underbara! ?