kvinnorshalsa

Vi hade skinande sol de flesta dagar och det var inte den tropiska exremhettan som hela sommaren bestod av. Vi hade utsikt över havet man kunde drömma dig bort i timmar.
Underbart ställe man fick lugn och ro. Katterna trivdes otroligt fint.

Vi bestämde efter allt som hänt , jag fick cancer och katterna blev sjuka i dödliga sjukdomar , så behövde vi alla vila upp oss . Bara få vara , åk bort och inte ha några måsten så vi hyrde en stuga och tog med alla tre katterna , ice ( den vita 5 år) , shadow ( den svarta med vita drag 5 år) och ny tillskottet vår lilla bebis safira ( kattungen som är 10 månader) . Jag / vi haft en prövning av livet utan des like. Man klarar inte hur mycket som helst varken fysiskt eller psykiskt. Först får man chockbeskedet cancer och snabbtåget bara rulla på i dunderfart med behandlingar dagligen . En tuff återhämtning med mycket smärta och man känner sig så svag. Ett kort tag kände jag mig glad och ville göra massor med saker men då startar tydligen ärrbildning i kroppen som för mig ör otroligt smärtsam , känns som jag har knivar i underlivet som vrids om och varje steg man tar blir smärta gånger 100. En väldigt obehaglig smärta som om inte det var nog så började jag blöda från tarmen och ytterligare en smärta från tarmen och ändtarmen uppdagar sig . Jag ringer till min sjuksköterska som har semester , får ingen speciell hjälp mer än de ska skicka mig på skikt röntgen igen. Får tid dagen efter vi kommer hem från stugan. Så vi passar på njuta så mycket vi bara kan . Jag har ju så ont i magen att det styr allt jag kan göra och när jag kan göra det. Hela mitt liv är nu styrt av magen , smärtorna , och alla toalettbesök. Kommer man någonsin få ett normalt liv? Det var skönt i stugan , bort från verkligheten , slippa tänka på allt samtidigt tänker man på det. Om jag skulle få cancer igen , nu när jag vet vad man måste gå igenom, och jag vet också hur det är efteråt . Så är jag faktiskt inte helt säker på om jag ens vill gå igen allt detta för att sedan må ännu sämre efteråt och det ska jag leva med resten av mitt liv. Jag vet inte om jag tycker det är värt det för smärtan är minst lika stark nu som cancern om inte starkare. Men vi fick vår semester med alla katter , jag och min dotter. Den var underbar precis vad vi behövde för att orka med de tuffa hårda sanningen vi skulle få när vi kommer tillbaka till verkligheten. Vi är tacksamma för det katterna har kommer närmare och vi har kommit närmare dom . Vi är starka tillsammans , det som var lite synd var att min son och hans tjej inte kunde komma då de jobba men man kan inte få allt. Men det jag fick var lite energi till att orka fortsätta lite till.
Må så gott , önskar er alla friskhet , styrka , kärlek och mod att ta emot det livet ger oss.
Tack så mycket för ni läser min blogg !
Kramar till er alla
Och kämpa på ?

Av både bröstkorg och nedre delen v magen . Där jag har stora problem med smärta som känns som jag har en kniv i underlivet som vrider runt samt att och även en huggande smärta i äggstockarna. Det kan vara så säger dom men i mina värld är det förmycket smärta. Organen flyttar sig sig dom och så blöder jag i tarmen och det är inte normalt säger till och med läkarna. Röntgen är gjort nu väntar jag på läkarbesök nästa vecka. Hoppas och ber att det inte är någon cancer men man vet aldrig.. tycker inte jag borde ha så ont som jag har . Något är ju fel. Mitt dygn består av att vakna vid 8.00 sedan går på toa och lägga mig i sägen och sen springer jag på toa igen så håller jag på så till ca13 . Toa och sägen. Tur att jag jobbar natt men jag även ont på nätterna , svettningar och massa toa besök och kissar stupikvarten. Tycker ingen människa ska behöva gå igenom detta. Önskar slippa ont i magen och sluta blöda, springa kissa eller göra nr två sammanlagt en 20 ggr per dygn. Jag ber verkligen till högre makt att jag inte har cancer. Just nu är det enda jag tänker på får panikångest. Ha en bra dag mina kära läsare.

Jag har ej skrivit så mycket senste tiden då jag ville få tid för återhämtning. Nu är det så att jag har jätte ont i tarmarna längst ned vid äggstockarna , det gör sjukt ont och jg blöder lite , så nu är jag livrädd att jg sk fått tillbaka cancern . Det vill jag inte , orkar inte mer nu det räcker för min del. Då in jag lika gärna dö. Så känner jag det. Finns det någon som känner lika dant som mig undrar jag. Vore tacksam för svar. Detta gång vågar jag knappt säga det till mina barn och min inställning till det. Snälla ge mig lite råd hur sk jag hantera detta en gång till ?

google.com, pub-5859972590351839, DIRECT, f08c47fec0942fa0

Underlig känsla , våren är här och solen kommer fram man tar det förgivet . Men när man får en diagnos att man har cancer då vet man inte om man kommer klara det eller inte . Jag hade tur att det gick att bota , jag och min familj är överlyckliga så klart . Det är många känslor som kommer fram , man blir extra känslig för allt . Börjar nästan gråta för vad jag tycker är småsaker men i stora hela är det inte småsaker . det är tecken på att jag faktisk lever och kan ta vara på livet. Jag har hittat en bra sida där man kan dela med sig , få råd , stöd och man kan stödja genom köpa grejer som armbandet ovan . Det tycker jag var väldigt starkt och fint uttryck . Här har ni länken WarOnCancer . Gå in och kolla ni med. Ha en underbar kväll . Kramar till er alla